Har du vaccinerat dig mot TBE...? Alltid aktuellt!

På grund av Covid-19 smittorisken , har vi ej längre Drop-in tider.

Ring 0522-892 92 för att boka tid till vaccination......

Stelkramp

Annan benämning: tetanus

Stelkramp är en mycket allvarlig sårinfektion som obehandlad ofta leder till döden. I Sverige anmäls årligen 0–3 fall av stelkramp. Samtliga dessa sjukdomsfall kan sägas vara onödiga eftersom vaccinet, som finns tillgängligt sedan många år, är i det närmaste 100% effektivt. I regel drabbas äldre, ovaccinerade individer. Immunitetsläget är sämre hos kvinnor än hos män.

Stelkramp är fortfarande en vanlig orsak till småbarnsdöd i många fattiga länder. Smitta via navelsträngen är inte ovanlig och särskilt utsatta är nyfödda barn till ovaccinerade mödrar, eftersom de barnen inte får antikroppar av sin mor vid förlossningen. Därför finns i de flesta utvecklingsländer vaccinationsprogram för gravida kvinnor.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Stelkramp orsakas av en sporbildande bakterie, Clostridium tetani, som normalt finns i tarmen hos många djur men även i jord som gödslats. Sporerna kan leva ute i det fria i decennier. Bakterien bildar ett gift (toxin) som blockerar nervimpulserna från vissa celler i ryggmärgen. Det är effekten av detta som ligger bakom sjukdomens symtom.

Stelkrampssporerna finns i vanlig matjord, och stelkramp uppträder ibland via sår som uppstått i anslutning till trädgårdsarbete. Stelkrampsfall kan även inträffa trots avsaknad av synliga sår. Sjukdomen smittar inte från människa till människa.

Inkubationstiden anges vara i genomsnitt 10 dygn (3–21 dygn).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Sjukdomen karakteriseras av smärtsamma, krampliknande muskelsammandragningar som först brukar uppträda i ansiktet "risus sardonicus" och nacken, och som sedan sprider sig till bål och extremiteter. Kramperna utlöses ofta via yttre stimuli som ljud och beröring. Eftersom risken för kvävning i anslutning till krampanfallen är stor, brukar ofta patienterna sövas ned och behandlas i respirator tills giftet gått ur kroppen.

Specifik behandling ges med antibiotika för att avdöda stelkrampsbakterierna, ofta ges också ett immunglobulin mot toxinet. Med modern intensivvårdsbehandling är dödligheten låg.

Diagnosen är i första hand klinisk och ställs genom den typiska kliniska bilden. I undantagsfall påvisas bakterien genom odling.

Allmänt förebyggande åtgärder

Infektioner med stelkrampsbakterier går aldrig att utrota, då bakterien normalt finns i tarmen hos många djur och i miljön. Klinisk sjukdom kan dock förebyggas enkelt och effektivt genom vaccination, och vaccination mot stelkramp ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Det finns också rekommendationer för sårskadeprofylax som gäller vuxna.

Källa: Smittskyddsinstitutet